NGN-foto

Härligt väder idag (söndag 27/5-07). Hade väl tänkt att inte ge mig ut till ormmarkerna idag. Men det var ju så skönt väder - dumt att vara inne.

Så värst mycket ormar hittade jag inte. Jag fann en.

Håller på och experimenterar med vilken "stämpel" jag ska ha på bilderna. Den där stora genomskinliga fick lite väl mycket kritik om att den förstörde bilderna och det håller jag med om. Den röda här nedanför tycker jag blev förskräcklig. Den får vara kvar som avskräckande exempel. Den funkar på mina digitalt tecknade serier. Men inte på naturbilder.

Då känns den vita med svag svart markering, här ovan, mycket bättre. Så den prövar jag ett tag.

Snok är svårt att hitta nu vid den här tiden. De är skygga och gräset är högre. Men den snokhona jag har reda på. Den med ärren på huvudet. Hon är ganska trogen sin plats. Så kommer man bara vid rätt tidpunkt då solen står i rätt vinkel så ligger hon oftast där. Och idag gjorde hon det.

Den vita pilen pekar på hennes huvud.

Jag lämnade henne och gick bort till en bit öppet vatten för att studera vattenlivet lite. Jag har sett vad jag tror är någon form av gnagare som far omkring i vattnet där. Jag stod länge och försökte få syn på den. Den skymtade förbi kanske tre gånger men ingen gång hann jag se vad det egentligen var. Det kan vara någon fisk eller kanske en större padda? Fast, de rör sig oftast inte så fort?
Nåväl jag stod där en bra stund och spanade och till slut så sade benen ifrån (måste fixa en sådan där liten lätt trebenspall). När jag vänder mig om och ska gå upp mot grusvägen ser jag att en snok har ringlat sig fram, bakom mig, och lagt sig tillrätta. Då vill jag mena att jag antagligen stått väldigt still. Hann aldrig få någon bild för i samma ögonblick som jag vänder mig om - och får syn på snoken så försvinner den.

Jag smyger tillbaka till ärrsnokhonan. Nu har hon fått sällskap...


...och lite senare visar det sig att sällskapet faktiskt tycker att det fortfarande är tid för befruktning.

Den vita pilen pekar på honans huvud (ärrhuvudet)


Den vita pilen pekar på den uppvaktande hannens huvud

En riktig höjdardag på ormfronten. Ormarna var sugna på att värma upp sig efter två dagar kyligt väder. Den första ormen jag stötte på var en gammal bekant som varit borta ett tag. En snokhona som jag kallar snokhona2.

Här gömmer hon huvudet mitt i sin hopringlade kropp.


Efter ett tag sträckte hon ut på sig lite.


Och här har vi en närbild på huvudet som visar hennes karaktäristiska ärr. Pilarna pekar på ärren.

Nästa orm jag fann var också en snok. Även detta troligtvis en hona som jag stött på tidigare.



En frontbild, på samma snok, som jag tyckte blev ganska häftig.

Det är utomordentligt spännade att vittja plåtarna. Idag hittade jag en liten, liten snok. Ibland saknar jag en millimeterskala att infoga i bilden, i samband med att man tar den, så att man skulle kunna få en exakt millimeterskala i alla fall där skärpan ligger.

Nu får vi nöja oss med grästråna längst upp till vänster i bilden. Det grästrå som är allra längst upp till vänster är 4mm brett. Då kan nu få en liten uppfattning om storleken på den lille.

Trotts sin tunnhet så är den här krabaten närmare 25 cm lång.

Efter det här blir det än mer spännande att kolla vad som kan finnas under plåtarna nästa gång.

Det var skralt på ormfronten. För vanlig snok (vattensnok) och huggorm är nu parningstiden över. Det innebär att ormarna lämnar sina parningsställen. Det är inte alltid så att parningsställe är samma som matreviret. Matreviret bestäms av tillgång på föda. Parningsreviret däremot anses vara mer bestämt av tradition. Ja och övervintringsplatsen är ju sedan en tredje plats som ormarna har. För snoken krävs det sedan en äggläggningsplats. Snokhonan söker, när det är dags, upp en plats med förmultnade växter. Ett tjockt lager löv eller vass. En komposthög eller en gödselstack. Där läggs äggen så att en jämn temperatur hålls. Snokhonan lämnar platsen och senare kläcks äggen och snokungrarna kommer fram. Huggormen och hasselsnoken bär äggen i sin kropp, tills det är dags. Och äggen kläcks i samband med äggläggningen.

Huggorm och den sällsynta hasselsnoken ligger på soluppvärmda platser för att värma sig och på så sätt gynna äggens utveckling

Alla tre ormarterna vill också gärna ligga i solen när de har ätit - värmen hjälper till att smälta maten.

Den snok jag fann denna lördag solade nog mest för att värma upp sig lite efter några dagars rätt så kyligt regnande.

Denna snok var i rörelse hela tiden så något riktigt klockren bild fick jag inte.