Plåtvittjandet
Nu var det ett tag sedan jag var till plåtarna och kollade. Det har ju varit kallt väder. Under den första plåten hittade jag en stor kopparödla, en hona.
Det här exemplare kan nog bli ganska lätt att hålla reda på med det svartspräckliga huvudet.
Och under den lilla tillknöcklade plåtlådan hittade jag den mindre kopparödlan, också en hona, den med svansstumpen.
Huvudet har hon nedkört bland löven. Svansstumpen skymats en bit upp.
Jag hittade även andra djur under plåtarna men då jag lyckats få kameran felaktigt inställd blev det inga bra bilder.
Det här exemplare kan nog bli ganska lätt att hålla reda på med det svartspräckliga huvudet.
Och under den lilla tillknöcklade plåtlådan hittade jag den mindre kopparödlan, också en hona, den med svansstumpen.
Huvudet har hon nedkört bland löven. Svansstumpen skymats en bit upp.
Jag hittade även andra djur under plåtarna men då jag lyckats få kameran felaktigt inställd blev det inga bra bilder.
Dagens orm
Härligt väder idag (söndag 27/5-07). Hade väl tänkt att inte ge mig ut till ormmarkerna idag. Men det var ju så skönt väder - dumt att vara inne.
Så värst mycket ormar hittade jag inte. Jag fann en.
Håller på och experimenterar med vilken "stämpel" jag ska ha på bilderna. Den där stora genomskinliga fick lite väl mycket kritik om att den förstörde bilderna och det håller jag med om. Den röda här nedanför tycker jag blev förskräcklig. Den får vara kvar som avskräckande exempel. Den funkar på mina digitalt tecknade serier. Men inte på naturbilder.
Då känns den vita med svag svart markering, här ovan, mycket bättre. Så den prövar jag ett tag.
Så värst mycket ormar hittade jag inte. Jag fann en.
Håller på och experimenterar med vilken "stämpel" jag ska ha på bilderna. Den där stora genomskinliga fick lite väl mycket kritik om att den förstörde bilderna och det håller jag med om. Den röda här nedanför tycker jag blev förskräcklig. Den får vara kvar som avskräckande exempel. Den funkar på mina digitalt tecknade serier. Men inte på naturbilder.
Då känns den vita med svag svart markering, här ovan, mycket bättre. Så den prövar jag ett tag.
Bevingat
Fåglar är svårt att fotografera. Det är inte många bilder som blir bra. De flesta blir "sådär". Svalor har jag försökt fotografera ett par dagar nu. Jag lyckades faktiskt "fånga" ett par flygande men skärpan blev inte tillräckligt bra så de åkte i papperskorgen. Däremot lyckades jag få ett par som satt på en vajer. Visserligen är skärpan tveksam. Det här paret har ett bo under en sådan där vit trekantig sak som hänger ut över vattnet och ska hålla båtarna mitt i farleden.
Just den här trekantiga saken var välbefolkad. En fiskmås har inrett ett bo på ovansidan
Skator är ju väldigt vanliga men jag har problem med att fotografera dem. De liksom känner på sig när man sätter kameran till ögat och så gömmer de sig. Den här hade svårt för att gömma sig - mitt på en fotbollsplan.
Just den här trekantiga saken var välbefolkad. En fiskmås har inrett ett bo på ovansidan
Skator är ju väldigt vanliga men jag har problem med att fotografera dem. De liksom känner på sig när man sätter kameran till ögat och så gömmer de sig. Den här hade svårt för att gömma sig - mitt på en fotbollsplan.
Hunden
Hunden Tessie är väldigt tacksam att fotografera. Jag kan säga till henne att sätta sig var som helst och titta åt ett speciellt håll och hon gör det? Ofta är hon med när jag är ute och fotograferar djur och natur. För det mesta går det bra men emellanåt ställer hon till det.
Utmed vägen
Den senaste tiden har jag faktiskt lyckats hitta den bruna huggormshonan varje gång jag varit ut. Numera ligger hon på nästan nya platser varje dag. Och hon gömmer sig ganska bra. Den första bilden hade nog aldrig blivit om inte Tessie markerat att det fanns något i en grästuva en bit ut i kärret.
Vid kärrets kant
Snok är svårt att hitta nu vid den här tiden. De är skygga och gräset är högre. Men den snokhona jag har reda på. Den med ärren på huvudet. Hon är ganska trogen sin plats. Så kommer man bara vid rätt tidpunkt då solen står i rätt vinkel så ligger hon oftast där. Och idag gjorde hon det.
Den vita pilen pekar på hennes huvud.
Jag lämnade henne och gick bort till en bit öppet vatten för att studera vattenlivet lite. Jag har sett vad jag tror är någon form av gnagare som far omkring i vattnet där. Jag stod länge och försökte få syn på den. Den skymtade förbi kanske tre gånger men ingen gång hann jag se vad det egentligen var. Det kan vara någon fisk eller kanske en större padda? Fast, de rör sig oftast inte så fort?
Nåväl jag stod där en bra stund och spanade och till slut så sade benen ifrån (måste fixa en sådan där liten lätt trebenspall). När jag vänder mig om och ska gå upp mot grusvägen ser jag att en snok har ringlat sig fram, bakom mig, och lagt sig tillrätta. Då vill jag mena att jag antagligen stått väldigt still. Hann aldrig få någon bild för i samma ögonblick som jag vänder mig om - och får syn på snoken så försvinner den.
Jag smyger tillbaka till ärrsnokhonan. Nu har hon fått sällskap...
...och lite senare visar det sig att sällskapet faktiskt tycker att det fortfarande är tid för befruktning.
Den vita pilen pekar på honans huvud (ärrhuvudet)
Den vita pilen pekar på den uppvaktande hannens huvud
Den vita pilen pekar på hennes huvud.
Jag lämnade henne och gick bort till en bit öppet vatten för att studera vattenlivet lite. Jag har sett vad jag tror är någon form av gnagare som far omkring i vattnet där. Jag stod länge och försökte få syn på den. Den skymtade förbi kanske tre gånger men ingen gång hann jag se vad det egentligen var. Det kan vara någon fisk eller kanske en större padda? Fast, de rör sig oftast inte så fort?
Nåväl jag stod där en bra stund och spanade och till slut så sade benen ifrån (måste fixa en sådan där liten lätt trebenspall). När jag vänder mig om och ska gå upp mot grusvägen ser jag att en snok har ringlat sig fram, bakom mig, och lagt sig tillrätta. Då vill jag mena att jag antagligen stått väldigt still. Hann aldrig få någon bild för i samma ögonblick som jag vänder mig om - och får syn på snoken så försvinner den.
Jag smyger tillbaka till ärrsnokhonan. Nu har hon fått sällskap...
...och lite senare visar det sig att sällskapet faktiskt tycker att det fortfarande är tid för befruktning.
Den vita pilen pekar på honans huvud (ärrhuvudet)
Den vita pilen pekar på den uppvaktande hannens huvud
Under plåten
Det börjar bli riktigt välbefolkat under mina 9 utlagda plåtar. Först hittade jag en hona och det visade sig vid närmare granskning att det faktiskt var två men man ser bara svansstumpen på den ena. Den vänstra pilen pekar på stumpen och den högra pilen pekar på den andra kopparödlans huvud.
Bilden är ett montage av två. Av någon märklig anledning fotograferade jag stumpen separat.
Och den lilla kopparödlehona som jag brukar hitta under en tillknycklad plåtbehållare fanns där denna dag också.
Pilen pekar på det plåtveck som kopparödlan ligger under. Man skymtar en liten del av ödlan.
Bilden är ett montage av två. Av någon märklig anledning fotograferade jag stumpen separat.
Och den lilla kopparödlehona som jag brukar hitta under en tillknycklad plåtbehållare fanns där denna dag också.
Pilen pekar på det plåtveck som kopparödlan ligger under. Man skymtar en liten del av ödlan.
Också under plåtarna
Den här skalbaggen hittade jag under en av plåtarna. Det är en Läderlöpare (Carabus violaceus), tror jag? Det kan också vara en Violett jordlöpare (Carabus violaceus)
Myror finns det gott om under plåtarna också. Speciellt under en av de tillplattade hängrännorna. Här syns hur myrorna i panik försöker gömma och skydda sina ägg när det kommer en elak gubba och liksom lyfter på taket till deras hus.
Idag fick jag syn på något som kom springande över vattnet, i kärret, och det var inte en vattenlöpare. Det var en spindel. Och av vad jag kan se så är det någon form av vattenspindel.
Myror finns det gott om under plåtarna också. Speciellt under en av de tillplattade hängrännorna. Här syns hur myrorna i panik försöker gömma och skydda sina ägg när det kommer en elak gubba och liksom lyfter på taket till deras hus.
Idag fick jag syn på något som kom springande över vattnet, i kärret, och det var inte en vattenlöpare. Det var en spindel. Och av vad jag kan se så är det någon form av vattenspindel.
Syrenbuske
Hittade en maffig syrenbuske eller syrenträd? Det hade varit extra häftigt med en vit syren i förgrunden.
Plåtvittjandet tisdag 070522 - 02
Idag hann jag med att föreviga en gråsugga - de brukar vara snabba annars. Visste ni att detta är ett kräftdjur som andas med gälar (stjärtfötternas innergrenar) placerade på bakkroppens undersida.
En Skogstordyvel var däremot betydligt lättare att få på bild.
En Skogstordyvel var däremot betydligt lättare att få på bild.
Plåtvittjandet tisdag 070522 - 01
Första gången jag var på den här platsen fann jag en mindre kopparödla med "kapad" svans. Den var under en s.k. plåtbleckform. Den smet iväg ordentligt den gången. Den här gången hade den lyckats krångla in sig i plåtformens "veck".
Med den här bilden vill jag visa hur förvillande lika framända och bakända blir på en kopparödla som "kastat" svansen.
Under en av mig utlagda plåtar hittade jag en bekanting. Även detta en kopparödla.
Försökte från alla möjliga konstiga vinklar men jag fick aldrig någon riktigt bra bild. Det var hela tiden grässtrån med och störde.
Med den här bilden vill jag visa hur förvillande lika framända och bakända blir på en kopparödla som "kastat" svansen.
Under en av mig utlagda plåtar hittade jag en bekanting. Även detta en kopparödla.
Försökte från alla möjliga konstiga vinklar men jag fick aldrig någon riktigt bra bild. Det var hela tiden grässtrån med och störde.
Nötkreatur (fredag 070518)
Utöver allt kräldjursfotograferande i fredags så hann jag också med en promenad med hunden, via Vassbotten. Där har de nu bl.a. gjort ett antal inhägnader. I en av dem unga nötkreatur som tyckte vår Collietik Tessie var spännande.
Kanalen
Söndag 070520
På eftermiddagen tog jag med mig hunden ut på en promenad. Mitt första mål var att leta upp några ormar. Men det ville sig inte. En familj med Kanadagäss ställde dock villigt upp.
Jag vet inte men först verkade det som om det var lite nyfikna på hunden eller så skulle den skrämmas bort.
De kom först simmande emot oss, från ena hållet.
Sedan vände de och kom emot oss från andra hållet.
Därefter visade de uppenbar oro.
Och här ser vi vad det berodde på.
Nu behövde de inte vara så oroliga, fraktbåten passerade med god marginal.
Och strax efter kan vi se hur de små ser betydligt mer lugna ut.
På eftermiddagen tog jag med mig hunden ut på en promenad. Mitt första mål var att leta upp några ormar. Men det ville sig inte. En familj med Kanadagäss ställde dock villigt upp.
Jag vet inte men först verkade det som om det var lite nyfikna på hunden eller så skulle den skrämmas bort.
De kom först simmande emot oss, från ena hållet.
Sedan vände de och kom emot oss från andra hållet.
Därefter visade de uppenbar oro.
Och här ser vi vad det berodde på.
Nu behövde de inte vara så oroliga, fraktbåten passerade med god marginal.
Och strax efter kan vi se hur de små ser betydligt mer lugna ut.
Lillån
Söndag 070520
Dagen började med en naturvandring utmed Lillån (Lillån och dess omgivningar), vid Önafors, mellan Vänersborg och Vargön - kan man säga. Vandringen leddes dels av Lave Thorell och dels av Gun Häggström.
Arrangör var Vänersborgs Naturskyddsförening.
Vi fann färska spår av Bäver. Jag hann se skymten av en Skogsödla, inga ormar - deltagarna "brôtade" på rätt så ordentligt och då ligger ingen orm kvar och visar sig.
Det som fastnade på bild var fåglar. Först ut en Knipa. Hon ser lite orolig ut. Det beror på att hon blev skrämd och separerad från sina ungar.
Efter att vi passerat sökte hon upp sina ungar och förenade sig med dem.
Nästa fågel som ville vara med på bild var en Koltrasthanne.
Och så avslutar jag med en bild på en Sädesärla på en sten mitt i Lillån.
En mycket trevlig vandring med bra väder och trevligt sällskap. Hustrun och jag gjorde sedan en liten extra sväng ned mot smältverket och pappersbruket. Tittade lite på bron som tidigare utgjorde vägen mellan Vargön och Vänersborg.
Dagen började med en naturvandring utmed Lillån (Lillån och dess omgivningar), vid Önafors, mellan Vänersborg och Vargön - kan man säga. Vandringen leddes dels av Lave Thorell och dels av Gun Häggström.
Arrangör var Vänersborgs Naturskyddsförening.
Vi fann färska spår av Bäver. Jag hann se skymten av en Skogsödla, inga ormar - deltagarna "brôtade" på rätt så ordentligt och då ligger ingen orm kvar och visar sig.
Det som fastnade på bild var fåglar. Först ut en Knipa. Hon ser lite orolig ut. Det beror på att hon blev skrämd och separerad från sina ungar.
Efter att vi passerat sökte hon upp sina ungar och förenade sig med dem.
Nästa fågel som ville vara med på bild var en Koltrasthanne.
Och så avslutar jag med en bild på en Sädesärla på en sten mitt i Lillån.
En mycket trevlig vandring med bra väder och trevligt sällskap. Hustrun och jag gjorde sedan en liten extra sväng ned mot smältverket och pappersbruket. Tittade lite på bron som tidigare utgjorde vägen mellan Vargön och Vänersborg.
Fredagens (070518) kräldjursjakt 01
En riktig höjdardag på ormfronten. Ormarna var sugna på att värma upp sig efter två dagar kyligt väder. Den första ormen jag stötte på var en gammal bekant som varit borta ett tag. En snokhona som jag kallar snokhona2.
Här gömmer hon huvudet mitt i sin hopringlade kropp.
Efter ett tag sträckte hon ut på sig lite.
Och här har vi en närbild på huvudet som visar hennes karaktäristiska ärr. Pilarna pekar på ärren.
Nästa orm jag fann var också en snok. Även detta troligtvis en hona som jag stött på tidigare.
En frontbild, på samma snok, som jag tyckte blev ganska häftig.
Här gömmer hon huvudet mitt i sin hopringlade kropp.
Efter ett tag sträckte hon ut på sig lite.
Och här har vi en närbild på huvudet som visar hennes karaktäristiska ärr. Pilarna pekar på ärren.
Nästa orm jag fann var också en snok. Även detta troligtvis en hona som jag stött på tidigare.
En frontbild, på samma snok, som jag tyckte blev ganska häftig.
Fredagens (070518) kräldjursjakt 02
Nästa orm jag fann gjorde mig glad eftersom jag trott att huggormarna hade sökt sig till bättre jaktmarker. Jag hade tydligen fel.
Jag tror att jag stött på denna huggorm tidigare. Den var ljusare då. Efter att de ömsat skinn är de rätt så ljusa i grundfärgen för att sedan mörkna rätt så mycket.
Jag fann även en fjärde orm och det var också en huggorm. Och om jag blev glad över att hitta den förra så gjorde den här mig på ännu bättre humör. Det är den bruna huggormshonan som har varit osynlig i nästan tre veckor.
Pilen pekar på huvudet.
Jag tror att jag stött på denna huggorm tidigare. Den var ljusare då. Efter att de ömsat skinn är de rätt så ljusa i grundfärgen för att sedan mörkna rätt så mycket.
Jag fann även en fjärde orm och det var också en huggorm. Och om jag blev glad över att hitta den förra så gjorde den här mig på ännu bättre humör. Det är den bruna huggormshonan som har varit osynlig i nästan tre veckor.
Pilen pekar på huvudet.
Fredagens (070518) kräldjursjakt 03
På eftermiddagen tog jag cykeln och for till stället där jag lagt ut plåtar.
Troligtvis är detta samma kopparödla som jag fann under samma plåt i tisdags, den 15:e. Ingen höjdarbild då kopparödlan har huvudet nedstucket i vegetationen. Men jag har med den för att visa själva plåten.
Troligtvis är detta samma kopparödla som jag fann under samma plåt i tisdags, den 15:e. Ingen höjdarbild då kopparödlan har huvudet nedstucket i vegetationen. Men jag har med den för att visa själva plåten.
Dagens plåtvittjande
Det är utomordentligt spännade att vittja plåtarna. Idag hittade jag en liten, liten snok. Ibland saknar jag en millimeterskala att infoga i bilden, i samband med att man tar den, så att man skulle kunna få en exakt millimeterskala i alla fall där skärpan ligger.
Nu får vi nöja oss med grästråna längst upp till vänster i bilden. Det grästrå som är allra längst upp till vänster är 4mm brett. Då kan nu få en liten uppfattning om storleken på den lille.
Trotts sin tunnhet så är den här krabaten närmare 25 cm lång.
Efter det här blir det än mer spännande att kolla vad som kan finnas under plåtarna nästa gång.
Nu får vi nöja oss med grästråna längst upp till vänster i bilden. Det grästrå som är allra längst upp till vänster är 4mm brett. Då kan nu få en liten uppfattning om storleken på den lille.
Trotts sin tunnhet så är den här krabaten närmare 25 cm lång.
Efter det här blir det än mer spännande att kolla vad som kan finnas under plåtarna nästa gång.
Första "fångsten"
Har ju lagt ut ett antal plåtar i naturen på utvalda ställen. Detta för att locka dit bl.a. kopparödla och så förhoppningsvis hasselsnok.
Vid dagens koll på väg hem från jobbet hade jag en "fångst" under en av plåtarna.
Kopparödla (Anguis fragilis)
Den är väl ca 30cm lång. Till vänster i bilden ser ni en bit av plåten. En tillplattad hängränna.
Att det finns kopparödla kan innebära att det också kan finnas hasselsnok. De har ungefär likartade krav på biotop. Finns det dock mycket kopparödla så talar det för att det inte finns hasselsnok eftersom det på våra breddgrader lär vara så att just kopparödla står som hasselsnokens favoritföda. Och då bör de ju inte vara så många.
En annan ganska svårfångad gäst som jag hoppas hitta under plåtarna någon gång är skogsödla. Och varför inte den betydligt mer sällsynta sandödlan.
Ska passa på att nämna att jag manipulerar aldrig med djuren på mina bilder. Jag rör dem inte. Och jag försöker störa dem så lite som möjligt. Jag jobbar med tålamod i stället.
Så efter att jag tog bilden ovan (och några till) så lade jag försiktigt tillbaka plåten och gick därifrån.
Vid dagens koll på väg hem från jobbet hade jag en "fångst" under en av plåtarna.
Kopparödla (Anguis fragilis)
Den är väl ca 30cm lång. Till vänster i bilden ser ni en bit av plåten. En tillplattad hängränna.
Att det finns kopparödla kan innebära att det också kan finnas hasselsnok. De har ungefär likartade krav på biotop. Finns det dock mycket kopparödla så talar det för att det inte finns hasselsnok eftersom det på våra breddgrader lär vara så att just kopparödla står som hasselsnokens favoritföda. Och då bör de ju inte vara så många.
En annan ganska svårfångad gäst som jag hoppas hitta under plåtarna någon gång är skogsödla. Och varför inte den betydligt mer sällsynta sandödlan.
Ska passa på att nämna att jag manipulerar aldrig med djuren på mina bilder. Jag rör dem inte. Och jag försöker störa dem så lite som möjligt. Jag jobbar med tålamod i stället.
Så efter att jag tog bilden ovan (och några till) så lade jag försiktigt tillbaka plåten och gick därifrån.
Lördagens ormletarresultat
Det var skralt på ormfronten. För vanlig snok (vattensnok) och huggorm är nu parningstiden över. Det innebär att ormarna lämnar sina parningsställen. Det är inte alltid så att parningsställe är samma som matreviret. Matreviret bestäms av tillgång på föda. Parningsreviret däremot anses vara mer bestämt av tradition. Ja och övervintringsplatsen är ju sedan en tredje plats som ormarna har. För snoken krävs det sedan en äggläggningsplats. Snokhonan söker, när det är dags, upp en plats med förmultnade växter. Ett tjockt lager löv eller vass. En komposthög eller en gödselstack. Där läggs äggen så att en jämn temperatur hålls. Snokhonan lämnar platsen och senare kläcks äggen och snokungrarna kommer fram. Huggormen och hasselsnoken bär äggen i sin kropp, tills det är dags. Och äggen kläcks i samband med äggläggningen.
Huggorm och den sällsynta hasselsnoken ligger på soluppvärmda platser för att värma sig och på så sätt gynna äggens utveckling
Alla tre ormarterna vill också gärna ligga i solen när de har ätit - värmen hjälper till att smälta maten.
Den snok jag fann denna lördag solade nog mest för att värma upp sig lite efter några dagars rätt så kyligt regnande.
Denna snok var i rörelse hela tiden så något riktigt klockren bild fick jag inte.
Huggorm och den sällsynta hasselsnoken ligger på soluppvärmda platser för att värma sig och på så sätt gynna äggens utveckling
Alla tre ormarterna vill också gärna ligga i solen när de har ätit - värmen hjälper till att smälta maten.
Den snok jag fann denna lördag solade nog mest för att värma upp sig lite efter några dagars rätt så kyligt regnande.
Denna snok var i rörelse hela tiden så något riktigt klockren bild fick jag inte.
Hasselsnoken eller Slätsnoken
Latinsk namn: Coronella austriaca
Tillägnat: Ida.
OBS! Inte mina egna bilder eftersom jag aldrig hittat någon hasselsnok.
Foto: Ola Jennersten
Vad har hassel med hasselsnoken att göra?
Troligtvis beror detta på att där hassel växer så kan det finnas just hasselsnok. Men den förekommer i alla torrare miljöer. Det finns beskrivet att den föredrar branta bergs-, stensluttningar, ljungbeklädd undervegetation och tallskog samt att marken ska vara sandrik. Även öppna äldre åkermarker, ängar, nämns också. Så man kan nog säga att förekomsten av hassel inte måste vara ett krav. Detta är en orm som gärna klättrar i träd. Kanske sågs den första gången nära hassel?
Av vilken anledning kallas ibland hasselsnoken för slätsnok?
Hasselsnoken saknar en s.k. knöl på respektive fjäll, vilket vanlig snok och huggorm har. Detta gör att hasselsnoken känns mer slät ? slätsnok.
Hur förökar sig hasselsnoken?
Honan lämnar vinterhålan och ger sig iväg, troligtvis, till en invand plats som vi kan kalla parningsplatsen. Där väntar hon. Hannarna söker upp honan med hjälp av lukten. Parningen sker troligtvis på våren men det finns uppgifter om att just hasselsnoken kan para sig på hösten och spara på befruktningen lite så att avkomman kommer till våren.
Honan förvarar äggen i sin s.k. kloak och äggen kläcks i samband med äggläggningen. Här skiljer sig hasselsnoken från vår vanliga snok (vattensnoken) som söker upp högar med förmultnande växter t.ex. komposter och gödselstackar och lägger äggen där eftersom det där är jämn och lagom temperatur.
Hasselsnoken nykläckta ungar äter insekter den första tiden.
Vad äter hasselsnoken?
Här där vi bor, på våra s.k. breddgrader antas hasselsnoken leva mest på kopparödla. Men den verkar föredra sandödla och skogsödla. Mindre smågnagare kan också slinka med. Den uppges också äta andra mindre ormar dels av den egna arten (kannibalism) och dels av huggorm. Hasselsnoken är okänslig för huggormsgiftet.
De nykläckta ungarna äter insekter.
Hur fångar/jagar den sin föda?
Som med de två andra ormarterna söks födan upp främst via lukten. Hasselsnoken ?kastar? sig sedan fram och hugger då t.ex. en kopparödla vid huvudet. Hasselsnoken slingrar sedan sin kropp kring bytet och kramar till.
Så gör inte vanlig snok (vattensnok) och huggorm.
Har hasselsnoken huggtänder?
Nej, den har bara små korta taggar, precis som ödlor och en del fåglar.
Huggormen har ju huggtänder och gift och anses ha ett faktiskt s.k. rent bett (men giftigt), till skillnad mot vanlig snok som också har huggtänder men mindre och ganska svaga men däremot anses ha en s.k. orent bett (utan gift). Med ?orent? menar man bakterier och s.k enzymer (ämnen som hjälper till att bryta ned föda).
Finns det andra djur som äter hasselsnoken?
Ja, kråkfåglar, vråkar och mårddjur.
Var och när hittar jag den?
Hasselsnoken är värmekrävande. Det antas att den är lite av en sjusovare. Den vaknar först i maj. Eftersom det då troligtvis är parningstid så är chansen stor att se den då. Likaså frampå höstkanten, fram till september, då honan ligger och värmer sig, gärna i solen och mot någon sten, för att äggen ska utvecklas. Mitt på sommaren rör sig hasselsnoken bara öppet ute om temperaturen ligger mellan 23-28 grader Celsius på tidig förmiddag och sen eftermiddag. Annars ligger den i någon håla eller under en sten.
Hasselsnoken ses oftast på platser med tät markvegetation, på blockrik eller sandig mark i solexponerade lägen, t.ex. lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter.
Hittar du en hasselsnok så kanske du lägger märke till att den är lite långsammare och sävligare än huggormen. Till skillnad mot vanlig snok som är riktigt snabb. Och hasselsnoken ligger ofta kvar och kan då inta en hotställning med upprest huvud.
Hur ser utbredningsområdet ut i Sverige?
Tittar man på äldre bilder så fanns hasselsnoken i Bohuslän med en koncentration kring Göteborg. Kring Mälaren och lite spritt runt våra större sjöar. På östkusten och på Öland och Gotland.
I dag verkar utbredningen mer gles. De senast (199-2007) inrapporterade fyndplatserna är: Kaxholmen vid Vättern (1st), öster om sjön Götemar vid Misterhult (1st), nära Ekelunda på Öland (1st), runt Karlskrona (3st) och lite sydost om Kivik (1st). Senast en hasselsnok rapporterades i Vänersborgstrakten är okänt, för mig.
Vad är det största hotet mot hasselsnoken?
Att öppna marker växer igen. Miljögifter anses ha stor betydelse då de främst hotar hasselsnokens bytesdjur. Att sedan människan emellanåt slår ihjäl hasselsnoken i tron att det är huggorm, trots att bägge är fridlysta gör ju inte förhållandena bättre för hasselsnoken.
Vad skiljer våra tre ormarter åt?
Jämför man slätsnok(hasselsnok), vanlig snok och huggorm så är skillnaderna ganska stora. Eller små. Det beror på hur man tänker ? och tittar. Klicka här för att se en tabell i ett nytt fönster.
Bilder från internet:
Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra.
Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra.
Foto: Gustav E. M. Nyman
Foto: Wikipedia, F. Spangenberg --> Der Irbis
Foto: Länsstyrelsen Gotlands län
Mer bilder: i Google skriv hasselsnok och klicka på bilder.
Läs mer på internet (källor):
Ett myller av liv. Och: ormar
Sveriges herpetologiska förening
Wikipedia, snokar
Länstyrelsens faktablad
Hasselsnok
Kolmårdens djurpark, Hasselsnok
Litteratur:
Sveriges grodor, ödlor och ormar. Ingemar Ahlén, Claes Andrén och Göran Nilson. Författarna och Naturskyddsföreningen 1992. ISBN: 91-558-3711-5 (sid 32)
Våra groddjur, ödlor och ormar. Bengt Sjögren. Zindermans 1973. ISBN: 91-528-0034-2 (Sid 122-128)
Våra djur och växter. Bo och Gunnel Petersson. Trevi 1983. ISBN: 91-7160-678-5 (sid 320)
Tillägnat: Ida.
OBS! Inte mina egna bilder eftersom jag aldrig hittat någon hasselsnok.
Foto: Ola Jennersten
Vad har hassel med hasselsnoken att göra?
Troligtvis beror detta på att där hassel växer så kan det finnas just hasselsnok. Men den förekommer i alla torrare miljöer. Det finns beskrivet att den föredrar branta bergs-, stensluttningar, ljungbeklädd undervegetation och tallskog samt att marken ska vara sandrik. Även öppna äldre åkermarker, ängar, nämns också. Så man kan nog säga att förekomsten av hassel inte måste vara ett krav. Detta är en orm som gärna klättrar i träd. Kanske sågs den första gången nära hassel?
Av vilken anledning kallas ibland hasselsnoken för slätsnok?
Hasselsnoken saknar en s.k. knöl på respektive fjäll, vilket vanlig snok och huggorm har. Detta gör att hasselsnoken känns mer slät ? slätsnok.
Hur förökar sig hasselsnoken?
Honan lämnar vinterhålan och ger sig iväg, troligtvis, till en invand plats som vi kan kalla parningsplatsen. Där väntar hon. Hannarna söker upp honan med hjälp av lukten. Parningen sker troligtvis på våren men det finns uppgifter om att just hasselsnoken kan para sig på hösten och spara på befruktningen lite så att avkomman kommer till våren.
Honan förvarar äggen i sin s.k. kloak och äggen kläcks i samband med äggläggningen. Här skiljer sig hasselsnoken från vår vanliga snok (vattensnoken) som söker upp högar med förmultnande växter t.ex. komposter och gödselstackar och lägger äggen där eftersom det där är jämn och lagom temperatur.
Hasselsnoken nykläckta ungar äter insekter den första tiden.
Vad äter hasselsnoken?
Här där vi bor, på våra s.k. breddgrader antas hasselsnoken leva mest på kopparödla. Men den verkar föredra sandödla och skogsödla. Mindre smågnagare kan också slinka med. Den uppges också äta andra mindre ormar dels av den egna arten (kannibalism) och dels av huggorm. Hasselsnoken är okänslig för huggormsgiftet.
De nykläckta ungarna äter insekter.
Hur fångar/jagar den sin föda?
Som med de två andra ormarterna söks födan upp främst via lukten. Hasselsnoken ?kastar? sig sedan fram och hugger då t.ex. en kopparödla vid huvudet. Hasselsnoken slingrar sedan sin kropp kring bytet och kramar till.
Så gör inte vanlig snok (vattensnok) och huggorm.
Har hasselsnoken huggtänder?
Nej, den har bara små korta taggar, precis som ödlor och en del fåglar.
Huggormen har ju huggtänder och gift och anses ha ett faktiskt s.k. rent bett (men giftigt), till skillnad mot vanlig snok som också har huggtänder men mindre och ganska svaga men däremot anses ha en s.k. orent bett (utan gift). Med ?orent? menar man bakterier och s.k enzymer (ämnen som hjälper till att bryta ned föda).
Finns det andra djur som äter hasselsnoken?
Ja, kråkfåglar, vråkar och mårddjur.
Var och när hittar jag den?
Hasselsnoken är värmekrävande. Det antas att den är lite av en sjusovare. Den vaknar först i maj. Eftersom det då troligtvis är parningstid så är chansen stor att se den då. Likaså frampå höstkanten, fram till september, då honan ligger och värmer sig, gärna i solen och mot någon sten, för att äggen ska utvecklas. Mitt på sommaren rör sig hasselsnoken bara öppet ute om temperaturen ligger mellan 23-28 grader Celsius på tidig förmiddag och sen eftermiddag. Annars ligger den i någon håla eller under en sten.
Hasselsnoken ses oftast på platser med tät markvegetation, på blockrik eller sandig mark i solexponerade lägen, t.ex. lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter.
Hittar du en hasselsnok så kanske du lägger märke till att den är lite långsammare och sävligare än huggormen. Till skillnad mot vanlig snok som är riktigt snabb. Och hasselsnoken ligger ofta kvar och kan då inta en hotställning med upprest huvud.
Hur ser utbredningsområdet ut i Sverige?
Tittar man på äldre bilder så fanns hasselsnoken i Bohuslän med en koncentration kring Göteborg. Kring Mälaren och lite spritt runt våra större sjöar. På östkusten och på Öland och Gotland.
I dag verkar utbredningen mer gles. De senast (199-2007) inrapporterade fyndplatserna är: Kaxholmen vid Vättern (1st), öster om sjön Götemar vid Misterhult (1st), nära Ekelunda på Öland (1st), runt Karlskrona (3st) och lite sydost om Kivik (1st). Senast en hasselsnok rapporterades i Vänersborgstrakten är okänt, för mig.
Vad är det största hotet mot hasselsnoken?
Att öppna marker växer igen. Miljögifter anses ha stor betydelse då de främst hotar hasselsnokens bytesdjur. Att sedan människan emellanåt slår ihjäl hasselsnoken i tron att det är huggorm, trots att bägge är fridlysta gör ju inte förhållandena bättre för hasselsnoken.
Vad skiljer våra tre ormarter åt?
Jämför man slätsnok(hasselsnok), vanlig snok och huggorm så är skillnaderna ganska stora. Eller små. Det beror på hur man tänker ? och tittar. Klicka här för att se en tabell i ett nytt fönster.
Bilder från internet:
Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra.
Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra.
Foto: Gustav E. M. Nyman
Foto: Wikipedia, F. Spangenberg --> Der Irbis
Foto: Länsstyrelsen Gotlands län
Mer bilder: i Google skriv hasselsnok och klicka på bilder.
Läs mer på internet (källor):
Ett myller av liv. Och: ormar
Sveriges herpetologiska förening
Wikipedia, snokar
Länstyrelsens faktablad
Hasselsnok
Kolmårdens djurpark, Hasselsnok
Litteratur:
Sveriges grodor, ödlor och ormar. Ingemar Ahlén, Claes Andrén och Göran Nilson. Författarna och Naturskyddsföreningen 1992. ISBN: 91-558-3711-5 (sid 32)
Våra groddjur, ödlor och ormar. Bengt Sjögren. Zindermans 1973. ISBN: 91-528-0034-2 (Sid 122-128)
Våra djur och växter. Bo och Gunnel Petersson. Trevi 1983. ISBN: 91-7160-678-5 (sid 320)
Kollar om det funkar med bildlänkar
Är inte så intresserad av att mina bilder ska "ligga" på en massa olika ställen.
Och det verkar ju funka. Bara att jobba vidare.
