NGN-foto

Huggorm (Vipera berus)
Idag fann jag en Huggorm som solade men den var rackarns väl gömd. Pilen pekar mot huvudet.

Klockan: 09:58. Brännvidd: 200(300). ISO: 125. Slutare: 1/320. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

Huggorm (Vipera berus)
Inte hittade jag någon solande huggorm idag, så här på eftermiddagen. Nej jag hittade en som var under förflyttning, på grusvägen och jag kom cyklande i full fart. Det var bara att tvärnita och slita fram kameran. En bild blev det. Huggormen vände sedan snabbt. Tillbaka därifrån den kom. Jag ställde mig i vägen och försökte fotografera men jag var för nära, med teleobjektivet. Och sedan var jag helt enklet tvungen att flytta på mig huggormen satte av rakt mot mig och den vek inte en tum. Fastän jag försökte vifta bort den. En tuff liten rackare.

Klockan: 15:09. Brännvidd: 150(225). ISO: 160. Slutare: 1/250. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

Hittade bara en Huggorm idag, också. Så det får bli tre bilder på samma orm.

Klockan: 09:47. Brännvidd: 300(450). ISO: 160. Slutare: 1/500. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].


Klockan: 09:51. Brännvidd: 300(450). ISO: 400. Slutare: 1/160. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].


Klockan: 09:53. Brännvidd: 300(450). ISO: 250. Slutare: 1/500. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

Hittade bara en Huggorm idag.

Klockan: 09:25. Brännvidd: 300(450). ISO: 400. Slutare: 1/125. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

Samma orm, annan vinkel, plats och tid.

Klockan: 11:04. Brännvidd: 300(450). ISO: 125. Slutare: 1/500. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

När jag först såg den här, döda huggormen så svor jag tyst för mig själv och förbannade människor som slår ihjäl ormar, främst huggorm. Men jag fick besinna mig. Efter att ha studerat den döda ormen närmre så kom jag fram till att den troligtvis blivit offer för en Vessla. De lär finnas här vid Onsjökärret. Själv har jag aldrig sett någon. Jag tror att de tar orm och tuggar av huvudet. Möjligtvis kan det också ha varit en Iller som blivit störd, för jag tror att Illrar äter upp hela ormen och de börjar med huvudet. En Grävling kan också vara tänkbar.

Klockan: 09:24. Brännvidd: 85(127). ISO: 100. Slutare: 1/160. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].
Synd på den här bruna Huggormshonan. En av tre som jag har relativt koll på.

Men det fanns också levande huggormar kvar. En hittade jag:

Klockan: 10:59. Brännvidd: 160(240). ISO: 80. Slutare: 1/60. Bländare: F8,0.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

Samma orm ur en annan vinkel, huvudet i närbild:

Klockan: 11:00. Brännvidd: 300(450). ISO: 400. Slutare: 1/320. Bländare: F5,6.
Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].

Hittade två huggormar, honor.


Just denna individ fick senare sällskap av en snok:

Pilarna pekar mot respektive ormhuvud.


Här är huggorm nr 2.


Huggorm 2 i en annan vinkel och på en annan plats. Hon bytte sten.

(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].)

På en sten låg det en brun huggorm och en snok och solade.


Hittade ytterligare en brun huggorm, en bit bort.

När jag hade min digitala systemkamera uppe så behagade denna bruna huggormshona försvinna. När jag lite senare cyklade förbi hade hon kommit fram igen. Så då fick det bli bilder med digitalkameran.

Hade jag varit smidigare så hade jag kunnat få en betydligt snyggare bild där hon ligger ca 2 dm åt höger. Men det är svårt att göra sig omärklig när man studerar ormar.

Var ute på hundpromenad. Hade inte med mig min digitala systemkamera. Men jag bär så gott som alltid med mig min lilla digitalkamera. Man vet ju aldrig.

Gick lite slött och tittade dels på hunden och dels lite i vägkanten. Det var ju igenmulet så chansen att se orm var ju lite mindre. Men se den bruna huggormshonan hon låg där och sög åt sig den solvärmen som sipprade igenom molnen.

Pilen pekar mot huvudet.

Rackarns, tänkte mig inte för. Nu kom presentationerna i fel ordning. Ja, ja...

Läs rubriken Onsjökärret 070613 (1) först för att få lite bättre grepp (kanske?).

Huggorm 1. Pilen pekar mot huvudet. Det gick inte att få till det skuggan var för mörk.


Huggorm 2 + snok 7 + snok 8. Här blev jag förvånad. Enligt min vetskap kommer Vanlig snok och Huggorm inte så bra överens. Men idag hittade jag två huggormar som låg på var sitt håll och solade ihop med snokar. Här är det den bruna huggormshonan (h2) och snokarna (s7) och (s8).



Huggorm 2. Här har den bruna huggormshonan lämnat de två snokarna. Hon ringlade upp och lade sig framför mina fötter. Pilen pekar mot huvudet.


Huggorm 1 + snok 11. Här är det en annan brun huggorm som ligger och solar tillsammans med en snok.
Den här bruna huggormen är ljusare än den förra. Här syns nu huvudet mycket bra.

Först när jag kom var det mulet och inte en orm syntes till. Efter ca 20 minuter kom solen och då började faktiskt ormarna komma fram. Den bruna huggormshonan kröp upp framför mina fötter och lade sig i gräset vid kanten av vägen.

Efter att mina s.k. besökare lämnat mig så gick jag tillbaka och tog en vända till och då hittade jag den bruna huggormshonan. Jag är nästan säker på att hon inte låg där när vi alla (jag, hustrun, dottern och hennes sambo) gick där och kikade. Först en s.k. miljöbild. Huggormen ligger där mitt i bilden. På bilden nedanför kan ni se en inzoomad bild.

(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300. Bilden är tagen med brännvidd 75)


(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300. Bilden är tagen med brännvidd 300)
Någon stans upptill i bilden har hon gömt huvudet.

Den här lilla (ca 40 cm stora) huggormshona hittade jag på grusvägen.


En lite mer närgången studie.

Här syns också hur relativt kort skärpedjupet är. Jag använder här ett 300mm teleobjektiv. I 35mm-världen motsvarar det ett 450mm-objekt, efter att man tagit hänsyn till CCD's storlek.

Ytterligare en närstudie. Här lite mer dramatisk.

Efter mycket letande hittade jag till slut den stora bruna huggormshonan. Uppe på och delvis i en grästuva.

Den vänstra pilen pekar på hannes bukfärg - ljusblå. Den högra pilen pekar på hennes svansspets. Var huvudet är kan vi bara gissa oss till. Någon stans upp till vänster.
gånger, var gång hade hon ändrat position men huvudet var djupt nedborrat i växtligheten.

Den senaste tiden har jag faktiskt lyckats hitta den bruna huggormshonan varje gång jag varit ut. Numera ligger hon på nästan nya platser varje dag. Och hon gömmer sig ganska bra. Den första bilden hade nog aldrig blivit om inte Tessie markerat att det fanns något i en grästuva en bit ut i kärret.

Nästa orm jag fann gjorde mig glad eftersom jag trott att huggormarna hade sökt sig till bättre jaktmarker. Jag hade tydligen fel.

Jag tror att jag stött på denna huggorm tidigare. Den var ljusare då. Efter att de ömsat skinn är de rätt så ljusa i grundfärgen för att sedan mörkna rätt så mycket.

Jag fann även en fjärde orm och det var också en huggorm. Och om jag blev glad över att hitta den förra så gjorde den här mig på ännu bättre humör. Det är den bruna huggormshonan som har varit osynlig i nästan tre veckor.

Pilen pekar på huvudet.