NGN-foto

Idag fotograferade jag utan telekonvertern. Jag får mycket bättre bildkontroll då. Bra ormdag, idag också, mulet och lite sol, det gillar de.

Idag blev det en lite speciell dag. Fann en snok som höll på med att ömsa skinn, se bild längre ned. Dagens antal blev 7 där 4 blev hyfsat bra på bild. En han jag aldrig fotografera den smet undan för mig två gånger, en del individer är känsligare än andra. Den låg precis bredvid snoken på bild två här nedan.

Snok 1.


Snok 3. Snok 2 var alltså den som hela tiden smet iväg. Under rubriken "Onsjökärret 070624 (1)" kan dock just den individen ses på bilderna 2 & 3.


Snok 4.


Snok 5. Pilen pekar mot huvudet. Till vänster, utanför bild, låg (ligger) snok nr 6. I området vid den vita ovalen såg jag att det rörde sig kraftigt och lite senare, till höger, utanför bilden såg jag det som visas på bilden här nedan.


Snok 7. Ömsar skinn. Den vänstra pilen pekar på skinnet och den högra på ormen som håller på att lämna det gamla skinnet. Mer än så här fick jag aldrig se av den nyömsade ormen. Det blev bara skinnet kvar och det visas på bilden här nedan.


Ormskinn, alldeles nyömsat, från snok 7. Till vänster i bild skinnets huvud, vid pilen, och till höger i bild, vid pilen skinnets svans. Ett nyömsat skinn är mjukt och klibbigt. Det klibbiga gör att det lättare fastnar i växter och grenar och hjälper därmed till att "åka av". Ormen kryper ju faktiskt ur skinnet. Genom att det fastnar, p.g.a. klibbigheten så kan ormen dra skinnet av sig.
Jag tog inte vara på det här skinnet det var lite väl illa åtgånget, mer än halva huvudet fattades och det var bitar borta lite här och var. Det syns tydligt på bilden hur breda ormens s.k. bukplåtar är.

Återigen en sådan där dag som jag tvekar. Ska jag cykla iväg och fotografera samma ormar som jag fotograferat så himla mycket. Men så, det kan ju hända att något nytt dykt upp? Och så är det ju faktiskt väldigt skönt att få komma ut. Och sedan är faktiskt själva spanandet och fotograferanden väldigt stimulerande för sinnena.

Nu fann jag inget speciellt. Totalt hittade jag 6 snokar och fick bild på 5 av dem.

Snok 1.


Snok 2 & 3. En mörkare till vänster och en ljusare till höger. Pilarna pekar mot respektive huvud.


Snok 2, den mörkare. De kasade ned från stenen efter en stund.


Snok 3, den ljusare. Lade sig tillrätta alldeles bredvid, lite till höger om den mörka snoken.


Snok 4.


Snok 6. Nr 5 fick jag alltså ingen bild på. När solen inte skiner och det är mulet så blir de mörka ormarna riktigt mörka. Den här är extra mörk och dessutom är de gula fläckarna baktill på huvudet extra ljust gula, nästan vita.

När jag hade min digitala systemkamera uppe så behagade denna bruna huggormshona försvinna. När jag lite senare cyklade förbi hade hon kommit fram igen. Så då fick det bli bilder med digitalkameran.

Hade jag varit smidigare så hade jag kunnat få en betydligt snyggare bild där hon ligger ca 2 dm åt höger. Men det är svårt att göra sig omärklig när man studerar ormar.

Idag hittade jag Kopparödla under flera av mina utlagda plåtar. Totalt räknade jag till 6 st Kopparödlor men jag fick bara bra bilder på tre av dem:

Under plåt 1.


Under plåt 3.


Under plåt 4.

Jag har totalt 8 plåtar utlagda.

Idag valde jag att ta med min nya trebensstol och stativet. Jag hade valt ut en plats och planerad att sitta där och studera ormarnas rörelser.

Strax innan platsen ställde jag in stativet. Jag smög fram till min position satte försiktigt fram stativet och trebensstolen och satte mig tillrätta. Det blev kanon. Det visade sig att fyra snokar gästade den s.k. favoritplatsen.

Pilarna pekar mot respektive snokhuvud.

Eftersom jag satt utmed en grusad gångväg och här brukar vara ganska så trafikerat med flanörer och motionärer så insåg jag att jag utgjorde en slags sockerbit.

Ett par skyndade förbi stannad bara och tittade lite snabbt och undrade vad jag gjorde. Sedan kom det en äldre herre. Jag har träffat honom förut och diskuterat ormar.

Han ställde sig bredvid och kikade nyfiket. Frågade vad jag såg. Jag pekade och berättade att där ligger fyra snokar huller om buller.

Han lutar sig fram lite, kisar med ögonen, trampar lite med fötterna. - "Ja, nu ser jag dem, hur många var det sa du?" Jag svarar, - "Det var fyra, nu är det tre." Han fortsätter att titta intensivt och flyttar sig lite och så undrar han. - "Det är svårt att se men sa du att det var tre nu?" - "Ja, jag sa det men nu är det bara två kvar.", informerar jag, lite smått road och fortsätter: - "Ja de är skygga, de känner när du rör på dig." Han rätar på sig, tittar stint in i vasskanten och utbrister: - "Ja se, nu sticker en till!" och fortsätter: - "Ser de bra de där?", jag svarar: - "Inte så jättebra, de litar mer på lukten och känseln. De ser dock bättre än huggormar. Huggormar har däremot en suverän nattsyn." - "Jaha du, ja nu är det bara en kvar, och så ligger den en lite längre bort där.", säger han och pekar med hela armen och fortsätter sedan: - "Ja nu stack den också."

Han står så en stund och tittar sedan säger han tyst: - "Jag ska nog gå nu, jag kanske ska ta av mig skorna och smyga härifrån?" Jag skrattar till och svarar: - "Nej det behövs inte gå bara i vanlig takt det är de vana vid."

Han lämnar mig och jag sitter där och tittar på den enda kvarvarande ormen. Det gjorde inte så mycket. Dels hade jag ju räknat med att bli störd och dels tyckte jag det var riktigt roligt.

Jag samlade ihop mina prylar och spanade lite som jag brukar och såg ytterligare 7 snokar. En fick jag ingen bild på och 5 låg väldigt väl gömda och skymda av en massa grönsaker.

En fick jag dock i en hyfsad vinkel. En blåöga.

Pilen pekar mot huvudet.

Ibland har man bara tur. Och så blev det en riktigt trevlig start på dagen. Jag cyklar ju till och från jobbet mellan Vänersborg och Trollhättan. Jag cyklar då utmed Göta Älv. Bävern har farit fram och satt spår utmed strandkanterna.

I torsdags såg jag en Bäver vid Järnvägsbron i Trollhättan men jag hann aldrig få upp kameran, den dök.

Idag såg jag den på lite längre håll och ställde mig lite i skydd. Det gick vägen. Jag fick flera bra bilder.

Dagen fortsatte bra, på djurfronten. Hittade en skogsödla under en av plåtarna.

På det här exemplaret har en ny svans verkligen växt ut. Den nya svansen är t.o.m. grövre än vad den gamla skulle ha varit.
De kan faktiskt också vara så att den här har blivit biten två gånger och klarat sig. Första gången försvann hela bakkroppen inklusive bakbenen, vilka växte ut igen. Sedan tuggade någon i sig svansen och när den växte ut så växte den ut efter hur stor den skulle varit efter första gången. Därav det märkliga utseendet.

En av plåtarna har vandaler kastat iväg (hittade den en bit bort). Sannolikt samma vandaler verkar också ha roat sig med öldrickande och allmänt speciell nedskräpning.

Nåja, de hade inte lyckats skrämma iväg allt djurliv. Hittade 4 Kopparödlor. Tre av dem gjorde sig hyfsat bra på bild.
Denna Kopparödla delade plåt med skogsödlan (presenterad under egen rubrik här ovan).

Den här delade plåt med ytterligare en som inte riktigt ville göra sig bra på bild.


Den här hade en alldeles egen plåt och så känner jag igen den från tidigare bilder.

Var ute på hundpromenad. Hade inte med mig min digitala systemkamera. Men jag bär så gott som alltid med mig min lilla digitalkamera. Man vet ju aldrig.

Gick lite slött och tittade dels på hunden och dels lite i vägkanten. Det var ju igenmulet så chansen att se orm var ju lite mindre. Men se den bruna huggormshonan hon låg där och sög åt sig den solvärmen som sipprade igenom molnen.

Pilen pekar mot huvudet.

OBS! Inlägget flyttat till: bilder.ngn.nu: Onsjö. Häggspinnarmalslarv (Lindmätarlarv). 070618.
Har gått ett antal dagar och tittat på de där larverna som med sin tråd spinner och täcker ett helt träd. De käkar upp alla löv. Genomgår ett antal stadier. Sedan utvecklas de väl till något flygande? Mätarfjäril? Läs mer på Wikipedia: Lindmätare

Här syns hur larverna har klätt in hela trädet.

På nästa bild visas en av klykorna i stammen (den nedersta) här är en ansamling av tusentals larver i olika utvecklingstadier.


Inlägget redigerat 070620 med följande:
Kompletterar med en bild som visar larveran mer i detalj. Bilden är tagen på samma ställe som bilderan ovan men 2 dagar senare.

På bilden ser ni larver i olika utvecklingsstadier; ljust gulgrön, ljusgul och lite lätt orange. Larven till höger i bild är död. Pilen till vänster pekar på larver som är i puppstadie och den högra pilen pekar på förpuppade larver som spunnit in sig.

Hyfsat bra med orm idag också. 1 huggorm och 7 snokar.

Eftersom jag inte riktigt blivit vän med telekonvertern ännu så är kvaliteten på bilderna låg. Idag blir det också bara en bild.

Någon som vet av vilken anledning ?ögonhuden? blir blå, på en del snokar?

Även denna dag får anses som lyckat om man som jag är ute och letar orm. 1 Huggorm och 10 snokar.

Det var första gången som jag använde telekonvertern. Så antalet bra bilder sjönk drastiskt. Det visade sig att det inte funkar att zooma in ställa skärpan, zooma ut och ta en bild. Nä då ändrades fokus och det där fattade jag inte riktigt. Det syns inte så bra i sökaren. Men det syntes på de färdiga bilderna.

Knepigt det där. Jag har glasögon och jag har lite problem med att hitta perfekt läge i sökaren via dioptrijusteringen. Det ligger lite, lite fel. Det innebär att jag har väldigt svårt att se om skärpan ligger rätt, vid manuell fokusering.

En bild tycker jag dock blev riktigt bra.

Den visar 3 snokar som samsas om solvärmen. Hittar Ni dem?

Rackarns, tänkte mig inte för. Nu kom presentationerna i fel ordning. Ja, ja...

Läs rubriken Onsjökärret 070613 (1) först för att få lite bättre grepp (kanske?).

Huggorm 1. Pilen pekar mot huvudet. Det gick inte att få till det skuggan var för mörk.


Huggorm 2 + snok 7 + snok 8. Här blev jag förvånad. Enligt min vetskap kommer Vanlig snok och Huggorm inte så bra överens. Men idag hittade jag två huggormar som låg på var sitt håll och solade ihop med snokar. Här är det den bruna huggormshonan (h2) och snokarna (s7) och (s8).



Huggorm 2. Här har den bruna huggormshonan lämnat de två snokarna. Hon ringlade upp och lade sig framför mina fötter. Pilen pekar mot huvudet.


Huggorm 1 + snok 11. Här är det en annan brun huggorm som ligger och solar tillsammans med en snok.
Den här bruna huggormen är ljusare än den förra. Här syns nu huvudet mycket bra.

Minst sagt en märklig dag vid Onsjökärret. Hade inte tänkt åka hit, idag. Hade tänkt ta det lugnt på min födelsedag. Men så tänkte jag att solen sken och jag var tidigt uppe och det var lite lagom varmt ute och så hade jag ju ändå inget speciellt för mig, annat än att vara ledig.

Så jag tog cykeln och trampade iväg. Väl framme upptäcker jag att kameran inte har något batteri. Satte det på laddning i går kväll :-).

Så det blev en liten extratur.

Det visade sig att just idag ansåg ormarna att det ska solas. Efter att ha analyserat bilderna kom jag fram till att jag fotat 14 olika snokar och 2 huggormar.

Och här kommer en presentation av dem:

Snok 1. Huvudet upptill i mitten.


Snok 2.


Snok 3.


Snok 2 i en annan vinkel.


Snok 4+(5). Pilen pekar på den snok som vi kan kalla blåöga (5). I bildens mitt, upptill, snok 4.


Snok 5+(4). Nedre vänstra pilen pekar på blåöga 5 och den övre, högra, pekar på snok (4) (oskarp)


Snok 5+(4). Här ligger skärpan på blåögas nacke. Snok 4 är oskarp. Bägge ormarnas huvud mitt i bild.


Snok 4+(5). Här ligger skärpan på snok 4 och blåöga är oskarp. Bägge ormarnas huvud mitt i bild.


Snok 6


Snok 6, i en annan vinkel.


Snok 7 + 8 + Huggorm 2. Här blev jag förvånad. Enligt min vetskap kommer Vanlig snok och Huggorm inte så bra överens. Men idag hittade jag två huggormar som låg på var sitt håll och solade ihop med snokar. Här är det den bruna huggormshonan (h2) och snokarna (s7) och (s8)


Snok 9 (ingen bra bild).


Snok 10 (ingen bra bild). Huvudet är någonstans upptill åt vänster.


Snok 11 + Huggorm 1. Här är det en annan brun huggorm som ligger och solar tillsammans med en snok.


Snok 2, i en annan position. Pilen pekar mot huvudet.


Snok 1 + snok 12 + (snok 13). (s1) och (s12) syns ju tydligt men det finns en liten rackare med som inte syns riktigt, vid (s13).


Snok 14. Huvudet är gömt bakom tuvan.

Trevlig start på min födelsedag!

Först när jag kom var det mulet och inte en orm syntes till. Efter ca 20 minuter kom solen och då började faktiskt ormarna komma fram. Den bruna huggormshonan kröp upp framför mina fötter och lade sig i gräset vid kanten av vägen.

En snok har ringlat upp på en sten i morgonens solvärme.


Bara ca en meter till vänster om den stenen låg den här och solade sig i vasskanten.

Innan jag egentligen fick syn på den här snoken såg jag i ögonvrån att en betydligt mindre snok snabbt försvann in i vassen. Antagligen en liten hane som var pigg på att försöka uppvakta den här honan. Den vita pilen pekar på huvudet.

Innan ormarna dök upp roade jag mig att ta bilder på sniglar. Och den här Vinbergssnäckan (Helix pomatia) blev väl inte så tokig.

Insekter består av ett helt otroligt mångfald. En insekt som fascinerar mig är Trollsländor. Idag när jag vandrade vid Onsjökärret var det något blått som fångade min uppmärksamhet, väldigt blått.

Jag har faktiskt aldrig tidigare lagt märke till denna slända som är en av våra vanligaste, Vanlig Jungfruslända (Calopteryx virgo). Sländan på bilden är en hane.

Det är inte alla dagar jag hittar orm eller andra kräldjur. Då finns det annat som fångar min uppmärksamhet eller ger mig en trevlig synupplevelse.

Bilden ovan har jag manipulerat i mitt bildbehandlingsprogram (Paint shop pro 7). Utöver att jag maskat av den (vilket jag gör med så gott som alla bilder, för att få visat det jag vill visa) har jag använt klonverktyg, retouch med smudge, pusch och soften. Detta för att "trolla bort" ett smalt grässtrå som låg diagonalt över det främre kronbladet. Jag passade också att ta bort några gula fläckar i nederkant som kom från blomställningen under den avbildade. Det är därför bilden är skuren nedtill så nära nedersta kronbladet.

Två rätt så stora under första. Låg rätt så långt ned, i gräset. Plåten var rätt så varm. Större chans att mer tydligt se dem något senare på dagen.

I denna s.k. miljöbild har jag med en vit fyrkant markerat var det ligger en större kopparödla.
Det fanns en kopparödla till under den här plåten men den var så väldigt dold så jag bryr mig inte att ens i att försöka visa den på bild. Man ser bara ca 3cm av den.

Här är en förstoring från området markerat med vit fyrkant från bilden här ovan. Kan ni se kopparödlan?


På bilden här nedan har jag markerat, med en vit linje, kopparödlans konturer.

Eventuellt rör det sig om två. Att jag tror det beror på de nästan rakt horisontella linjerna nedtill i bilden. De är också svagt krökta nedåt. Det talar för att det skulle kunna vara en individ skiljd från den andra. Eller så har jag helt fel, de två parallella, böjda linjerna kan ju vara från en och samma "kropp". Kopperödlan här ovan har ju faktiskt en rätt så markant linje utmed kroppen. Skuggorna kan luras.

Uppe vid den andra plåten fann jag samma kopparödla som i onsdags.

Idag vill den inte visa huvudet.

Flyttade en av plåtarna som varit helt resultatlös.

Under den plåten med det stora myrsamhället rör det på sig en hel del. Nu var det soprent. Igår var det fullt och några dagar före det var det soprent. De flyttar äggen upp och ned beroende på temperatur.


Synd att jag inte tog någon bild från gårdagen. Då var där hundratals med myrägg och tusentals med myror.

Även idag bjöd plåtvittjandet på fynd. Två stycken kopparödlor under den första.

(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 18-70. Bilden är tagen med brännvidd 18)
Pilarna pekar på respektive kopparödla. En liten uppe till höger och en större nere till vänster.

Nedanstående bild visar en, för mig, ny en. Under en plåt där jag inte hittat något, någon gång.

(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 18-70. Bilden är tagen med brännvidd 18)

Hustrun var med mig och kollade den här gången.

Efter att mina s.k. besökare lämnat mig så gick jag tillbaka och tog en vända till och då hittade jag den bruna huggormshonan. Jag är nästan säker på att hon inte låg där när vi alla (jag, hustrun, dottern och hennes sambo) gick där och kikade. Först en s.k. miljöbild. Huggormen ligger där mitt i bilden. På bilden nedanför kan ni se en inzoomad bild.

(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300. Bilden är tagen med brännvidd 75)


(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300. Bilden är tagen med brännvidd 300)
Någon stans upptill i bilden har hon gömt huvudet.

Om jag misslyckats med bilder på svala tidigare så tycker jag att denna bild uppväger det. Men jag är inte nöjd med den. För att få ?rätt? exponering på själva fågeln var jag tvungen att överexponera bakgrunden. Och det skapar lite väl kraftiga kontraster. Visst det går att fixa till i bildbehandlingsprogram, kanske, jag är inte så haj på det där.

Det är väl inte alla gånger som en exkursion blir lyckad. Idag hade jag med mig hustrun, dottern och dotterns sambo. Och allt jag kunde visa upp i ormväg kan ni se på bilden nedan.

Idag hittade jag bara kopparödla under en av plåtarna. Men under den plåten låg det tre stycken. Först visas en s.k. miljöbild. På den bilden har jag markerat tre rutor a, b, och c. I dessa rutor gömmer sig en kopparödla. På bilderna nedanför hittar ni respektive förstoring.

(Kamera: Sony CyberShot DSC-W55)

Bild a.

Svansen gömd nedåt höger och huvudet gömt uppe till höger. Kroppen ligger svängd i ett liggande u.

Bild b.

Av den här kopparödlan syns alldeles för liten det för att uttala sig om vad som är upp eller ned. Vi ser i alla fall en bit av kroppens mitt.

Bild c.

Här ser vi en betydligt större kopparödla. Hon ligger i en slinga uppifrån och ned. Huvudet är gömt uppe till höger. Svansen slutar nästan längst upp i bildens mittendel.

Den här lilla (ca 40 cm stora) huggormshona hittade jag på grusvägen.


En lite mer närgången studie.

Här syns också hur relativt kort skärpedjupet är. Jag använder här ett 300mm teleobjektiv. I 35mm-världen motsvarar det ett 450mm-objekt, efter att man tagit hänsyn till CCD's storlek.

Ytterligare en närstudie. Här lite mer dramatisk.

För att vara en ormbild är det här en riktigt gullig bild. Det ser ut som om de nojsar lite grann. Det är snokhonan med ärren på huvudet som är uppvaktad.

Honan är huvudet till vänster hon tittar rakt in i kameran. Den lille uppvaktande snokhannen har sin vänsterprofil vänd mot kameran.

Den här bilden visar att jag har en positiv indentifikation på snokhonan, ärren är markerade med vita pilar.

9 gånger av 10 hittar jag henne vid vad vi skulle kalla en favoritbuske. Ibland är hon väldigt svår att se. Idag var hon inte så lätt att hitta, inne bland det gröna.

En närstudie på den lille snokhannens huvud. Här syns också bra hur han med hela sin kropp försöker få honan intresserad. han har sin betydligt smalare kropp utmed honas mer breda.

Jag har märkt att han är en ihärdig kavaljer. De senaste dagarna jag sett honan har hon varit uppvaktad av en betydligt mindre hanne - troligtvis den här.

Efter mycket letande hittade jag till slut den stora bruna huggormshonan. Uppe på och delvis i en grästuva.

Den vänstra pilen pekar på hannes bukfärg - ljusblå. Den högra pilen pekar på hennes svansspets. Var huvudet är kan vi bara gissa oss till. Någon stans upp till vänster.
gånger, var gång hade hon ändrat position men huvudet var djupt nedborrat i växtligheten.

Ibkand händer det att jag höjer blicken och ser vad som kan finnas lite högre upp än ormnivå. Idag lade jag märke till något som for fram och tillbaka i en farlig fart.

Ett Talgoxpar hade fullt upp och flög i skytteltrafik med mat till, troligtvis, ett gäng ungar, nere i hålet, strax bakom Talgoxen på bilden.

Det är svårt att få en perfekt bild med ett relativt stort objektiv med kort skärpedjup. Här blev Talgoxen något suddig och det beror på att jag hade skärpan förinställd på den utstickande träbiten strax till höger om talgoxen och den är liksom lite närmre kameran.